Dag 03 – Mina föräldrar
Mina föräldrar gick isär när jag var runt 2-3år. Pappa var ett jävla svin åt min mamma, men det fanns väl dom bra stunderna också? Jag åkte till min pappa varannan helg och en gång varannan veckan. Allt var väl ganska bra, man tänkte inte på dom felen han gjorde och jag verkligen ÄLSKADE min pappa. Vi brukade alltid bråka om vem som skulle få ligga i hans famn när vi kolla tv eller vem som skulle få sitta i fram i bilen. Men efter ett tag började man inse hur sjuk han var. Han blev sur på små saker, som om vi inte hade städat kunde vi få en utskällning av honom. Men vilken pappa blir inte sur på sina flickor om dom inte städa efter sig? Jag var så klart en fjäskis och städade alltid för att få beröm, jag tyckte så mkt om att se pappa le mot en och säga hur duktig och redig flicka han hade. Jag och Eveline var minst så vi tänkte väl inte på vad som hände med Emelie, att hon fick skiten för det mest. Sen började slagen... Emelie som var äldst fick ta slagen i början. Kommer ihåg att om min lilla syster började gråta om hon tex ramlade så kom pappa in och drog tag i henne i håret och trodde att Emelie hade gjort något mot henne. Så dom flesta gångerna så försökte vi få henne sluta gråta innan han kom, men hon var så liten så hon förstod inget. Varför ska man inte få gråta om det gör ont? Emelie började sova hos kompisar när det var pappa helg hon var knappt där. Det var då jag också fick slagen. Jag mins när vi lekte i sängen och hoppade och stökade och pappa kommer in och börjar skrika. Jag som tyckte att det inte var något att skrika åt började säga emot han, han blev rasande och drog tag i nackhåret på mig och drog ner mig från sängen i bara håret och drog ut mig i hallen...
Pappa fattade aldrig vad som var felet med det han gjorde. Det kunde gå 5min och han var glad igen, som det var helt naturligt det han gjorde. Att misshandla sina barn. Jag har förträngt hela min barndom, jag minns nästan inget längre av det som han gjorde mot oss. Men jag vill inte minnas heller. Sista gången jag var hos honom kommer jag inte ens ihåg vad han hade gjort men jag hade blivit så arg att när mamma hämtade oss den söndagen satt jag redan och väntade på henne. Hon såg att det hade hänt något och hon frågade vad som hade hänt. Det ända jag sa var att jag ALDRIG tänker åka till pappa igen. Det var 6år sen, 6år sen jag pratade med min pappa...
Jag bor hon min mamma och hon är det bästa som finns, hon ger mig så himla mkt kärlek! Jag älskar verkligen henne, för allt hon har gått igenom. Men vi har också våra dagar då vi bråkar, men hon har aldrig gjort en fluga för nära. Jag älskar dig mamma <3
Kommentarer
Trackback
