MyLifeOnMyOwnWay

Om jag bara hade vart den personen kanske du hade vart kvar. Om jag inte hade haft det jobbigt och mått dåligt så jag kunde visa att jag fanns där så kanske allt skulle vart bättre. Men ingen sa att jag inte var mig själv, alla klagade bara ist. Du var den ända som undrade vart den personen var, men du sa det när jag inte hade någon chans att visa vart hon var. Jag kan bara säga att det är mitt fel själv, men om du bara hade sagt det till mig, jag skulle blivit så glad att någon la märke till att jag inte mådde bra.. Du visste hur jobbigt jag hade det i min familj, hur alla skämtade om mina misstag som vem som helst kunde säga. Men ändå var det mig alla skratta åt. Det blev för mkt att jag inte orkade stå upp till den jag var, den personen jag ville vara, den personen jag ville visa dig att jag var. Allt kom som ett slag i magen, det jag trodde jag skulle fixa blev inte så. Men nu vet jag att jag kan fixa det, jag kan bli hon igen. Önskar bara du ville förstå det när jag säger det till dig. Men man kan bara önska, eller hur?